... TIll ny adress. Kika in den nya bloggen HÄR.

 

Nu ska jag bara knäcka koden på hur man får över dessa inlägg till den bloggen samt flytta över er bloglovin prem. till den.

 

KLICKA HÄR HÄR HÄR ELLER HÄR.

Alltså. Universums sämsta egenskap borde vara rastlöshet. Jag är en sån där person som måste göra något hela tiden för att inte dö ut. Och förstår mig inte på människor som ba "åh skönt med lite ledigt och en lugn dag hemma". Jag klarar max en sån dag sedan klättrar jag mer eller mindre på väggarna.

 

Alla ba: Olivia du måååååste lära dig att ta det lungt. Och min kropp ba: Ja kanske det. Och min hjärna ba: NEEEEEJ. 

 

Det är som att det kryper i kroppen. Hela tiden. 

 

Någon mer än jag som är såhär? 

I somras gjorde jag en praktik på SVeriges Television på programmet Sverige Idag Sommar som sänds från taket i Falun. Klicka på bilden för att ta en titt på bakom kulisserna på SVT. Om TV är glammigt? Nja.

Jag ska försöka sammanställa gamla tips om vad folk ville läsa om förut.

 

Men fortsätt gärna tipsa så ska jag försöka få ihop lite inlägg.

 

 

VAD VILL DU LÄSA OM?

Hej alla fans. Skoja. Men mitt i all stress så tänkte jag faktiskt börja blogga igen. Inte för att mitt liv är så intressant just nu. Men ja, efter att inte ha bloggat på jag vet inte hur länge så tänkte jag ge det ett försök igen.

Jag saknar ju faktiskt bloggandet lite måste jag erkänna. Och nu kanske jag får en anledning att uppfylla åtminstone ett nyårslöfte - att börja fotografera igen. Vi får väl se hur det går!

För ett tag sedan var jag och Rim ut och fotade i ett iskallt Stockholm. Snoret rann och vi frös mer eller mindre ihjäl. Fräsch bloggstart dethär hörrni.

Jag som lovade på att bjussa bakom kulisserna på bloggen. Hängde i kontrollrummet på en av de sena GD-sändningarna i somras. Haha, skrattet när programledaren försvinner i direktsändning...

 

 

Tänkte bjussa på en bild ur min kamerarulle varje dag. (HAHA läs: för lite att blogga om...) 

Och tja, kan inte alla bara erkänna att hälften av ens mobilbilder består av selfies på sig själva?

 

Jag och världens bästa vän. Fri tolkning på vi sysslar på på bilden... ;) 

Jag är extremt fryssen av mig och blev för någon månad sedan förklarad med D-vitaminbrist. En av få saker som stod på min önskelista var dessa gos-tofflor. Sååå himla sköna och ja, dom sitter ofta på mina fötter haha. 

 

Och nej, denna blogg är inte meningen att bli en överlevnadsguide för människor som fryser, lovar... 

 

 

Jag har nog inte tryckt på avtryckarknappen på kameran på evigheters evighet. Jises. Mot vår och sommar har jag faktiskt tänkt att kanske lite smått, börja plåta igen. Nu när jag faktiskt råkar ha 26 minuter in till Stockholm och för en gångsskull tusentals locations att välja på. Har typ glömt bort hur man gör. Jag menar, iso, slutartid, bländare, skärpan. Tja allt - Jag kommer ihåg lite som tur är haha.... 

 

Senaste gången jag fotade måste nog varit när jag fotade Frida tror jag?

Herregud. Nu börjar det faktiskt smälta in. Idol är över nu. I alla fall för den här gången. Trots att jag bara jobbat under fredagarna så känns det ändå som man har varit inne i någonslags bubbla. Och nu är det slut. 

Det känns så jävla tomt. Men jises, jag har lärt mig så otroligt mycket under den här perioden trots att ett och annat besök hos sjukvård och vakterna fick göras. Men ändå. Alltid är det nåt som strular.. 

 

Visst, såhär i efterhand kanske jag ångrar lite att jag inte var helt på banan alla gånger. Men men.. 

 

Nu börjar tankarna snurra, vad fan gör jag nu? Vilka yrkesroller vill jag försöka testa på? Så många tankar. Vart vill jag satsa mot? 

 

Gaah. Min hjärna sprängs.

Jag känner mig som den tråkigaste, taskigaste och värdelösaste personen i världen. I alla fall just nu. Delvis för att jag tackade nej till att följa med mina vänner ut och träffa folk, middagserbjudanden och bio. Och nu ev. en ny praktik. Jag känner mig hemsk. Detta är ju allt jag egentligen vill göra?

 

För första gången på väldigt länge tog jag mig an ett fotouppdrag igen. Visst jag känner mig fortfarande lite ringrostig efter att knappt rört en kamera på flera månader, men föräldrarna blev nöjda som tur är! 

 

Ni missar väl inte mitt gamla inlägg fullt av fototips för barnfotografering här?

Jag kom hem runt 1 igår natt och gick inte och la mig förens 3.. 

Idag har jag spenderat dagen med människor som jag inte träffat på grymt länge och nu ska jag sova på hotell i Stockholm. // Dödstrött Stockholmare...

Den här bloggen är egentligen inte till för att bli någon slags känsloblogg. Men nu blir det bara så, förlåt. Jag vill ändå inte vara den människa som döljer känslorna och enbart visar yta, yta, yta. Det skulle jag kanske gjort för några år sedan. För visst, jag har världens finaste vänner och människor runt omkring mig, ytterligare ny praktik i rätt riktning, en kalender med ytterst få luckor. Jag älskar det. Men samtidigt så håller mitt psyke och fysiska på att ta död på mig. Visst, jag borde kanske ligga i soffan och chilla en dag. Men då blir jag jag ju rastlös istället. 

 

Jag vill inte gå in i exakt detalj på allt. Men varken mitt psykiska eller fysiska är på topp just nu. Detta känns inte som jag. Inte alls. 

 

Föresten, tack för alla fina kommentarer som trillar in. Jag lovar att svara när orken finns. <3

Och jag lovar att skriva något här, titt som tätt. För det händer/har hänt en hel del framöver/tidigare. 

 

 

Hur jag mår? Rätt svajigt. Psykiskt som fysiskt. Jag är jag. Fast det känns inte som jag. 

Jag känner inte igen mig själv längre. Vem är jag ens?

Och så kommer det här klassiska frågan, vad vill ni läsa om? 

Jag har ingen aning om vem som kollar in på denna blogg. Men enligt statistiken så gör någon faktiskt det, trots att jag inte länkat bloggen någonstans. Vad tycker ni är intressant? 

 

Ge mig förslag!

Jag är kass på detta med att blogga. Varför läser ni ens denna blogg? Den tar ju priset av tråkigaste i världshistorien. Jag tänkte i alla fall uppdatera er om ointressanta saker som händer i mitt liv. Kul va?

2. Mina föräldrar kom hit och fyllde på mitt redan fulla matförråd som var typ lika fullt som när de var här förra gången. 

4. Jag har varit förkyld sen i torsdags förrförra veckan.

6. I och med att jag är förkyld så tvingas jag gå runt och se ut som en glasögonorm.

8. Och appråpå punkt 7 så är jag jättenervös över detta. Ångest.

10. Jag har börjat tvivla på om Stockholmarna någonsin har besökt andra destinationer än Stockholm.

12. Appråpå punkt 11, JA jag har glömt bort min egna dialekt.

14. I skrivande stund fryser jag.

16. Jag var jättepepp på att följa Big Brother men jag har inte ens kollat på ett enda avsnitt!? (Sorry fd. kollegor som jobbar med detta nu..) 

18. Bytt är bytt som jag praktiserade på börjar sändas den 25 September. (Mastiff, TV4)

20. ...För jag hittade några gamla bloggar som jag hellre vill sjunka under jorden för när jag läser igenom..

22. Jag har äntligen hittat människor som pratar mer än vad jag själv gör.

24. Jag har spenderat mer tid utanför lägenheten än i den.

25. Idag har jag umgåtts med världens finaste vänner i världens fulaste solglasögon. 

Jag börjar tappa kontrollen. Sakta sakta. Min hjärna kokar ihop vilken sekund som helst. Jag kan inte fokusera. Jag kan knappt tänka. Jag har ingen jävla aning om vad jag håller på med längre. Detta är inte jag.

Jag känner mig instängd i min egna kropp. Och jag hatar det. Jag kan knappt svara på om jag mår bra eller ej. 

Om en hjärna skulle kunna sprängas så skulle min gjort det om 3, 2...

Alla mina barnfotograferingar har något gemensamt - Typ alla barn grät sig igenom hela fotograferingen. Är det för att jag är en hemsk fotograf haha? Nä. Men jag har i alla fall haft turen att ha nöjda föräldrar efteråt. Det är väl ändå huvudsaken? Jag får många frågor från föräldrar - Hur får man bra bilder på sina barn?

 

 

Jag säger bara - Tålamod. Några andra tips:

 

1. Ta mååånga bilder (dvs seriebildstagning). 

3. Muta. Alla barn gillar väl godis, chips eller annat onyttigt? Detta brukar funka väldigt bra när barnet börjar sura. Men kolla med föräldrarna först att det är okej att köra med muta. - Alla barn får inte äta sötsaker. 

 

4. För att fånga barnets uppmärksamhet så brukar det funka att säga "Ser du apan i kameran?". 

5. Appråpå punkt nr 2: Snälla föräldrar som anlitar en fotograf - Bli inte sur om ditt barn inte är glad mot kameran hela tiden. - Ditt barn är ändå inte glatt på dygnets alla 24 timmar på riktigt heller. Det som händer på riktigt blir mest naturligt.

7. För er fotografer som har fått i uppdrag att fota ett barn, be föräldrarna att inte boka in något annat resten av dagen. Ett barn är ett barn och vad som helst kan hända rent tidsmässigt - Tröjan blir smutsig, barnet behöver byta blöja, barnet behöver äta mat etc etc. Både du som fotograf och förälder blir stressade om man vet att man skall vidare på kalas kl 15:00. 

 

8. Fota för guds skull inte era barn i en studio. Studio tar priset av tråkigaste location ever. 

9. Fråga föräldrarna innan om barnet har något slags intresse som kan fångas på bild. 

 

10. Matcha fototiden så det inte krockar med matpauser, sovtider osv. 

 

11. Innan du börjar fota. Plocka inte upp kameran det första du gör. Börja bekanta dig med barnen först så ni lär känna varandra någorlunda. 

 

12. På location, låt barnet välja vart hen vill gå och följ efter med kameran istället för att placera barnet där hen inte vill vara.

 

13. När man fotar barn så springer dem oftast överallt och ingenstans - se till att vara snabb med inställningsbyterna, håll särskilt koll på isovärdet om ni springer ut och in.

14. Om man fotar yngre barn, ha nappar, gosedjur osv. nära till hands.

15. Och du som står bakom kameran, se till att prata medans du fotar. Jag tror ingen känner sig särskilt bekväm med en tyst fotograf.