Kategori: Seriöst skrivande

Jag var en i Sommarkrysset produktionen.
____________________________________________________________________________________________
Jag var så jävla lycklig att jag kände att jag äntligen var på banan. I den bransch jag ville vara i. Jag började praktiken i Torsdags och på lördagen var det pass på för sändning. Jag fick somsagt en mjukstart med enklare och typiska praktikantuppgifter, sånt jag hade räknat med. Fast det roligaste var ändå att ha marathonlopp i publikhavet, glad som en lärka sprang jag runt och delade ut kryssplaner och pennor, svarade på folks frågor, visade gäster sina platser och önskade allt och alla en skitbra kväll. Hann inte ens käka middag så en av fotograferna matade mig med strips medans jag jobbade, appråpå folket. Jag har träffat otroligt många nya människor. Till största delen människor jag inte känner, men som jag tror jag skulle kunna öppna mig som person inför. 
 
Det har varit en väldig variation på folk. Både publik, vakter och produktionsfolk stannade mig för att berömma mig, high fivea eller berömma mig för att jag var så jäkla glad mot allt och alla, oavsett bemötandet tillbaka. Det var inte många, men några stycken. Det spelar ingen roll för mig hur många som gjorde det egentligen, men jag blev så jäkla lycklig inombords. Jag är inte så van med att folk visar sån uppskattning. Då jag egentligen inte trodde att någon skulle märka av mig överhuvudtaget. 
 
När jag fick veta att det var på Sommarkrysset jag skulle spendera mina lördagar på så vart jag så jäkla lycklig. Jag kunde sluta oroa mig över att inte vara praktiklös över Sommaren. Jag kunde slippa vara orolig över att inte få göra det jag älskar på Sommaren, medieproduktion. Jag kunde släppa ångesten över att tvingas planera jävligt roliga saker varje helg som man måste göra. - Jag fick något att se framemot varje helg.
 
Nu är oron, paniken, rastlösheten och ångesten tillbaka. Idag fick jag ett samtal om att jag inte behövs längre. 
 
Det känns så jävla hårt.  Jag är helt tom i kroppen. Tankarna snurrar ungefär lika fort som en virvelvind. Jag känner mig som ett nervvrak. 
 
Dessa tankar yrar omkring i hjärnan, Är det jag som har gjort något fel? Har jag sagt något konstigt? Har jag varit otrevlig? Har jag tagit för lite plats? Har jag tagit för mycket plats? Har jag varit för seg? Har jag gjort ett dåligt jobb? Har jag stört för mycket? Har jag varit för förvirrad? Pratar jag för mycket? Pratar jag för lite? Passar jag personligen inte in i produktionen?  HUR DUM I HUVUDET ÄR JAG?
 
Baluba Event och Television, TV4, Sommarkrysset, Praktikant. Det var den praktiken jag ville berätta om i framtiden som min allra första riktiga produktion jag jobbat bakom. 
 
Om mina TV Produktionsdrömmar slutar här? Just nu känns det så.
Så jävla tungt. Så jävla tomt. Så jävla hopplöst.
 

Är det fel på mig?

Kategori: Seriöst skrivande

...Eller ja, praktisera iallafall. För någon dag sedan fick jag första team-mailet som inleddes med
"HEJ VÄRLDENS BÄSTA TEAM.." För den delen så är det första gången jag är med i ett riktigt produktionsteam, från start till slut.  VIsst, jag har bara träffat en ur teamet förut samt pratat med projektledaren över telefon, och hon är världens gooaste! Är så himla taggad och ni får stå ut med att bloggen i princip enbart kommer handla om detta. Haha. Men vi får se hur mycket backstage/produktionssnack jag kommer kunna blogga om :)
 
Skall någon av er och kolla på Sommarkrysset i Sommar?