OLIVIA

Hänger i mediebranschen ibland som frilansande tidningsreporter & stillbildsfotograf. Praktiserar inom TV-produktion som publikvärd på Idol 2014 (TV4 / Fremantle Media). Och sen driver jag universums tråkigaste blogg också innehållandes allt från personliga tankar till det glamourösa livet backstage där man käkar på papptallrikar. Och massa annat random såklart. Bloggen är privat.
Mitt CV hittar du HÄR
Bloggen är under konstruktion. Workolivia@hotmail.com


  • Bloglovin


  • Att säga nej.

    Jag känner mig som den tråkigaste, taskigaste och värdelösaste personen i världen. I alla fall just nu. Delvis för att jag tackade nej till att följa med mina vänner ut och träffa folk, middagserbjudanden och bio. Och nu ev. en ny praktik. Jag känner mig hemsk. Detta är ju allt jag egentligen vill göra?
     
    Den här helgen har varit så jobbig på många vis. Fyfan. Jag känner mig mest som ett hopplöst fall.
     
    Men ändå. Jag är så jävla tacksam över att ha världens goaste kollegor, vänner som frågar om jag vill med ut och världens bästa S som svarar och bryr sig i tid och otid. <3
     

    Söthetsdöden

    För första gången på väldigt länge tog jag mig an ett fotouppdrag igen. Visst jag känner mig fortfarande lite ringrostig efter att knappt rört en kamera på flera månader, men föräldrarna blev nöjda som tur är! 
     
    Ni missar väl inte mitt gamla inlägg fullt av fototips för barnfotografering här?
     
     
     
     
     
     
     

    Från ettan till fyran

    Tvära kast. Från ettan till fyran. I Torsdags hängde jag i kontrollrummet & Studio 1 på SVT. Hann även med att träffa galet många som jag inte sett på år och dar. 
    Och i fredags zappade jag över till TV4 och Idol. Publikvärdsrollen är typ som att springa idioten. Upp, ner och överallt, service och ett jävla tålamod. Tips till er som sitter i publiken: GÅ PÅ TOA INNAN SÄNDNING SÅ ÄLSKAR VI PUBLIKVÄRDAR DIG FOREVER AND OUT. Jag blev tillfrågad först i onsdags om jag ville hoppa in och jobba, och det är så jäkla kul även fast man är på gränsen till att löka ihjäl. Om jag får fortsätta att jobba nu återstår att se..
    Jag kom hem runt 1 igår natt och gick inte och la mig förens 3.. 

    Idag har jag spenderat dagen med människor som jag inte träffat på grymt länge och nu ska jag sova på hotell i Stockholm. // Dödstrött Stockholmare...


    Upp och ner.

    Den här bloggen är egentligen inte till för att bli någon slags känsloblogg. Men nu blir det bara så, förlåt. Jag vill ändå inte vara den människa som döljer känslorna och enbart visar yta, yta, yta. Det skulle jag kanske gjort för några år sedan. För visst, jag har världens finaste vänner och människor runt omkring mig, ytterligare ny praktik i rätt riktning, en kalender med ytterst få luckor. Jag älskar det. Men samtidigt så håller mitt psyke och fysiska på att ta död på mig. Visst, jag borde kanske ligga i soffan och chilla en dag. Men då blir jag jag ju rastlös istället. 
     
    Jag vill inte gå in i exakt detalj på allt. Men varken mitt psykiska eller fysiska är på topp just nu. Detta känns inte som jag. Inte alls. 
     
    Föresten, tack för alla fina kommentarer som trillar in. Jag lovar att svara när orken finns. <3
    Och jag lovar att skriva något här, titt som tätt. För det händer/har hänt en hel del framöver/tidigare. 
     
     

    Svajigt.

    Hur jag mår? Rätt svajigt. Psykiskt som fysiskt. Jag är jag. Fast det känns inte som jag. 
    Jag känner inte igen mig själv längre. Vem är jag ens?

    Vad vill ni läsa om?

    Och så kommer det här klassiska frågan, vad vill ni läsa om? 

    Jag har ingen aning om vem som kollar in på denna blogg. Men enligt statistiken så gör någon faktiskt det, trots att jag inte länkat bloggen någonstans. Vad tycker ni är intressant? 
     
    Ge mig förslag!

    Liten uppdate och så.

    Jag är kass på detta med att blogga. Varför läser ni ens denna blogg? Den tar ju priset av tråkigaste i världshistorien. Jag tänkte i alla fall uppdatera er om ointressanta saker som händer i mitt liv. Kul va?

    1. Min morfar har skaffat någon att dela resten av sitt liv med, på riktigt. Han är 78 bast och har skaffat flickvän. HAHA. (DVS: jag har fått en ny låtsasmormor, hallå mitt kärleksliv suger)
    2. Mina föräldrar kom hit och fyllde på mitt redan fulla matförråd som var typ lika fullt som när de var här förra gången. 
    3. Jag har blivit urusel på att twittra eller följa flödet överhuvudtaget. Twitternörden inom mig, vart tog du vägen?
    4. Jag har varit förkyld sen i torsdags förrförra veckan.
    5. Jag har bott i Stockholm i över en månad och hittar ändå inte hem.
    6. I och med att jag är förkyld så tvingas jag gå runt och se ut som en glasögonorm.
    7. Om några veckor skall jag göra något jag aldrig gjort förut.
    8. Och appråpå punkt 7 så är jag jättenervös över detta. Ångest.
    9. Min gamla kollega skall vara med i "Dokusåpastjärnorna på slottet".
    10. Jag har börjat tvivla på om Stockholmarna någonsin har besökt andra destinationer än Stockholm.
    11. Emy Storm som spelade mamman i Emil i Lönneberga har försökt lära mig min egna dialekt igen och hon ba: "Rulla med ÄLLLLLen".
    12. Appråpå punkt 11, JA jag har glömt bort min egna dialekt.
    13. Mina föräldrar råkade ta med sig mina 2 hörlurar hem, och jag har tappat bort mina tredje...
    14. I skrivande stund fryser jag.
    15. Jag har tappat smaken.
    16. Jag var jättepepp på att följa Big Brother men jag har inte ens kollat på ett enda avsnitt!? (Sorry fd. kollegor som jobbar med detta nu..) 
    17. Jag har gått runt och sjungt på en och samma låt i flera dagar och nu kommer jag inte ens på vad den heter?
    18. Bytt är bytt som jag praktiserade på börjar sändas den 25 September. (Mastiff, TV4)
    19. Jag har insett att jag kommer skämmas över denna blogg om några år också. 
    20. ...För jag hittade några gamla bloggar som jag hellre vill sjunka under jorden för när jag läser igenom..
    21. En av mina sämsta egenskaper är att jag är för envis. 
    22. Jag har äntligen hittat människor som pratar mer än vad jag själv gör.
    23. ... För tidigare har jag känt ytterst få människor som pratar mer än mig.
    24. Jag har spenderat mer tid utanför lägenheten än i den.
    25. iOS 8 kommer imorgon och jag har inte ens uppdaterat till iOS 7......
    25. Idag har jag umgåtts med världens finaste vänner i världens fulaste solglasögon. 
     

    Hjärnan.

    Jag börjar tappa kontrollen. Sakta sakta. Min hjärna kokar ihop vilken sekund som helst. Jag kan inte fokusera. Jag kan knappt tänka. Jag har ingen jävla aning om vad jag håller på med längre. Detta är inte jag.
    Jag känner mig instängd i min egna kropp. Och jag hatar det. Jag kan knappt svara på om jag mår bra eller ej. 
    Om en hjärna skulle kunna sprängas så skulle min gjort det om 3, 2...

    Barnfotograferingstips

    Alla mina barnfotograferingar har något gemensamt - Typ alla barn grät sig igenom hela fotograferingen. Är det för att jag är en hemsk fotograf haha? Nä. Men jag har i alla fall haft turen att ha nöjda föräldrar efteråt. Det är väl ändå huvudsaken? Jag får många frågor från föräldrar - Hur får man bra bilder på sina barn?
     
    Jag tänkte dela med mig av några fototips för både föräldrar och fotografer.
     
    Jag säger bara - Tålamod. Några andra tips:
     
    1. Ta mååånga bilder (dvs seriebildstagning). 
    2. Låt barn vara barn även på bild. - NEJ ett barn sitter inte på en stol hela dagarna och är lugn & snäll. Uppställda bilder känns så old times. Dokumentera när barnet kladdar ner sig i köket i baket, springer marathon på gräsmattan, hoppar studsmatta för glatta livet istället. Naturligt säger jag bara. (Och ja, någon uppställd kanske. Men inte alla).
    3. Muta. Alla barn gillar väl godis, chips eller annat onyttigt? Detta brukar funka väldigt bra när barnet börjar sura. Men kolla med föräldrarna först att det är okej att köra med muta. - Alla barn får inte äta sötsaker. 
     
    4. För att fånga barnets uppmärksamhet så brukar det funka att säga "Ser du apan i kameran?". 
    5. Appråpå punkt nr 2: Snälla föräldrar som anlitar en fotograf - Bli inte sur om ditt barn inte är glad mot kameran hela tiden. - Ditt barn är ändå inte glatt på dygnets alla 24 timmar på riktigt heller. Det som händer på riktigt blir mest naturligt.
    7. För er fotografer som har fått i uppdrag att fota ett barn, be föräldrarna att inte boka in något annat resten av dagen. Ett barn är ett barn och vad som helst kan hända rent tidsmässigt - Tröjan blir smutsig, barnet behöver byta blöja, barnet behöver äta mat etc etc. Både du som fotograf och förälder blir stressade om man vet att man skall vidare på kalas kl 15:00. 
     
    8. Fota för guds skull inte era barn i en studio. Studio tar priset av tråkigaste location ever. 
    9. Fråga föräldrarna innan om barnet har något slags intresse som kan fångas på bild. 
     
    10. Matcha fototiden så det inte krockar med matpauser, sovtider osv. 
     
    11. Innan du börjar fota. Plocka inte upp kameran det första du gör. Börja bekanta dig med barnen först så ni lär känna varandra någorlunda. 
     
    12. På location, låt barnet välja vart hen vill gå och följ efter med kameran istället för att placera barnet där hen inte vill vara.
     
    13. När man fotar barn så springer dem oftast överallt och ingenstans - se till att vara snabb med inställningsbyterna, håll särskilt koll på isovärdet om ni springer ut och in.
    14. Om man fotar yngre barn, ha nappar, gosedjur osv. nära till hands.
     
    15. Och du som står bakom kameran, se till att prata medans du fotar. Jag tror ingen känner sig särskilt bekväm med en tyst fotograf.
     
     

    Jag kommer hem igen till jul.

    Jag har överlevt att bo i Stockholm i 3 veckor. Har inte ens hemlängtan!? Så sjukt. Men sen har jag ju världens finaste kompisar också som släpar med mig lite varstans. Håller detta i sig så kommer jag förmodligen komma hem igen till jul. Typ om 15 veckor. Och vecka 44 spenderar jag i Falun också. 
     
    Och sen hittar mina vänner till min lägenhet där jag bor. Det gör inte jag.
     

    Sommaren 2014.

     I sommar har jag varit usel på att ta bilder tydligen (eller varit usel på att spara alla bilder från snapchat). Men denna sommar har varit både på botten och uppe på toppen. I sommar har jag bland annat:
     
    blivit ledsen för att en bekant tog sitt liv alldeles för tidigt, umgåtts med fina vänner, jobbat lite för hårt i Almedalen, lekt kanin i presscentret, tagit en selfie med Linda Bengtzing, grottat ner mig i någonslags depression pga en praktik, sett Oscar Zia smita iväg med en ballong, skrattat, tränat på att vara uteliggare på en parkbänk, festat, tagit för många selfies, lekt glasögonorm, gjort Gurra till en glasögonorm, blandat chipsdipp med en morot, badat en gång, hängt i Leksand med släktingar, jobbat som entrévärd för Småstadsliv, firat midsommar, picknickat, träffat nya människor, vänt på dygnet, praktiserat på världens bästa ställe aka SVT, hittat min favoritredaktion, garvat åt en programledare som försvann i sändning,  hittat en person som klår ut alla kuratorer i världen, afterworkat, upptäckt att jag har halva släkten i Dalarna, varit på släktrunda med Bittan, fryst, myst, ätit för mycket godis, solat så jag nästan svimmat, haft panikångest, gråtit, sovit på golvet, kramas, krampat, saknat, träffat saknade människor, köpt en papperskorg, flyttat hemifrån....Och en miljard andra grejer som jag förmodligen glömt..
     
    Och pluspoäng till den som orkat läsa igenom detta. I vilket fall, sommaren 2014 - tack världens bästa människor som gjorde den grym. Och återigen, tack till världens bästa Sujh som överhuvudtaget stod ut med mig när jag mer liknade ett nervvrak. Utan dig skulle jag inte varit lika stabil som jag är idag.
     

    Saker jag inte förstår mig på i livet del 1 av en miljard.

    1. Människor som är ute och springer/promenerar var och varannan dag. HUR ORKAR NI? 
    2. Otrevliga människor. Det är faktiskt inte så svårt att vara trevlig, jag lovar.
    3. Folk som tycker det är roligt att laga mat. Finns det något tråkigare?
    4. Att inte alla datorer har lysande tangentbord.
    5. Skillnaden på plopp och center.
    6. Att jag kan äta hur mycket jag vill utan att gå upp i vikt.
    7. Att det kom hit 3 hantverkare för att sätta dit en skåplucka och halvtimmen senare kom det en annan hantverkare och tog ner luckan. (Jobba effektivt var det va?)
    8. Att jag har glömt bort min egna dialekt totalt.
    9. Att alla tror att jag kommer från Göteborg eller Stockholm.
    10. Att jag lyckats tagit bort "telefon" ikonen i min mobil. (trodde inte ens det var möjligt?) 
    11. Att man tydligen bör utforska sin egen ytterdörr för att ens komma ut ur den. 
    12. Varför linser är så jobbiga att sätta i.
    13. Hur man får en egen ringsignal i iPhonen utan att behöva köpa en låt från iTunes.
    14. Att någon ens läser denna ur-tråkiga blogg.
     
     

    Brain

    Jag känner mig hög. Fast jag inte tagit något. Hyper. Stressad. Tankspridd. Svävande. Knäpp. Vadfan.
    Fattar ingenting. Kroppen, skärp dig nu.

    Linda Bengtzing kan klappa din katt och göra allt och lite till.

    ... Och förfölja dig tills du blir hennes... Sjunger hon i alla fall. Vem kommer ens på en sådan text?
     

    Kroppen.

    Hej kroppen. Kan vi samarbeta? Jag är rätt less på att ständigt frysa, krampa och en radda andra symptom. 
    Intressant va? Mvh en som skall försöka sova bort smärtan i hjärtat.
     
     

    BYTT ÄR BYTT

    Om någon undrade om TV-produktion var lyxigt...
    Just det. Jag hade en blogg också. Har inte rört en dator på typ 3 dygn märkligt nog. Men jag har haft den intensivaste helgen på länge. Myste med finaste vännerna i fredags innan det var pass på för 2 praktikdagar/5 bandningar på Mastiff som publikvärd. Visst, jag fryser fortfarande dygnet runt och har knappt hunnit sovit i helgen. Men det var det värt!
     
    Och för att fylla ut detta inlägg lite så hängde jag bla. på donken med skönt folk. Intressant va?
     
     

    Dagens matintag

    Alla instagrammar allt dem äter så jag kan lika gärna blogga om det. I alla fall så åt jag tomater till frukost och nu sitter jag och käkar popcorn till middag. Haha skoja bara. Åt faktiskt pommes och dipp på donken med en kompis. PS: Jag är mätt på dessa smörpopcorn i skrivande stund så då har jag ju frukost till imorgon. 
    Intressant va?
     
     

    Livet och så.

    Jag kämpar just nu för att ta hand om mig själv. För jag är faktiskt nollåtta nu. (Wannabe Stockholmare)
    Jag tänkte även försöka få min blogg att börja leva igen, istället för att skaffa blommor typ. Att försöka hålla blommor vid liv är ungefär lika jobbigt som att hålla en blogg vid liv. Nästan. 
     
    Men jaja. Jag förstår av de senaste finaste kommentarerna att dömma att några är nyfikna på vad som hände. Jag kan meddela att jag är fullt levande. Trots att jag grottade ner mig i någonslags depression. Men en person lyckades däremot att få mig på fötter igen rent psykiskt. Dels för att hon fick mig på andra tankar genom att låta mig göra praktiken på SVT istället. Och dels för att hon bara är förjävla bra både i rutan och utanför.
     
    Sujh. Är en av de mest fantastiska människorna jag har träffat. Öppen, ärlig, rolig, snäll, framåt, kreativ och bara så jävla bäst. Så för er som undrade, jag fick världens bästa veckor på SVT istället. Och världens bästa handledare. För jag menar, hur ofta får man en handledare som tom. bryr sig om så man äter och kommer hem ordentligt? Och bryr sig om ens privatliv trots att hon inte behöver?
     
    Det är typ ett under att hon ens står ut med mig. Om hon nu gör det. 
    För detta är en av de få personerna jag verkligen känner att jag kan snacka om allt med. Trots åldersskillnaden. Jag känner mig som en plutt som inte riktigt kan hjälpa tillbaka. Hur fan skall man tacka tillbaka? 
     
    Sujh, du är världens bästa och snyggaste låtsasmorsa, handledare, vän och programledare. <3
     
    PS: Fick några frågor om vad jag skall göra härnäst. - Ytterligare mer praktik inom TV-produktion. :)
    Och om någon bryr sig om frågan "hur är det i Stockholm" så trivs jag bättre än någonsin. 
     
     
     

    Är det fel på mig?

    Jag var en i Sommarkrysset produktionen.
    ____________________________________________________________________________________________
    Jag var så jävla lycklig att jag kände att jag äntligen var på banan. I den bransch jag ville vara i. Jag började praktiken i Torsdags och på lördagen var det pass på för sändning. Jag fick somsagt en mjukstart med enklare och typiska praktikantuppgifter, sånt jag hade räknat med. Fast det roligaste var ändå att ha marathonlopp i publikhavet, glad som en lärka sprang jag runt och delade ut kryssplaner och pennor, svarade på folks frågor, visade gäster sina platser och önskade allt och alla en skitbra kväll. Hann inte ens käka middag så en av fotograferna matade mig med strips medans jag jobbade, appråpå folket. Jag har träffat otroligt många nya människor. Till största delen människor jag inte känner, men som jag tror jag skulle kunna öppna mig som person inför. 
     
    Det har varit en väldig variation på folk. Både publik, vakter och produktionsfolk stannade mig för att berömma mig, high fivea eller berömma mig för att jag var så jäkla glad mot allt och alla, oavsett bemötandet tillbaka. Det var inte många, men några stycken. Det spelar ingen roll för mig hur många som gjorde det egentligen, men jag blev så jäkla lycklig inombords. Jag är inte så van med att folk visar sån uppskattning. Då jag egentligen inte trodde att någon skulle märka av mig överhuvudtaget. 
     
    När jag fick veta att det var på Sommarkrysset jag skulle spendera mina lördagar på så vart jag så jäkla lycklig. Jag kunde sluta oroa mig över att inte vara praktiklös över Sommaren. Jag kunde slippa vara orolig över att inte få göra det jag älskar på Sommaren, medieproduktion. Jag kunde släppa ångesten över att tvingas planera jävligt roliga saker varje helg som man måste göra. - Jag fick något att se framemot varje helg.
     
    Nu är oron, paniken, rastlösheten och ångesten tillbaka. Idag fick jag ett samtal om att jag inte behövs längre. 
     
    Det känns så jävla hårt.  Jag är helt tom i kroppen. Tankarna snurrar ungefär lika fort som en virvelvind. Jag känner mig som ett nervvrak. 
     
    Dessa tankar yrar omkring i hjärnan, Är det jag som har gjort något fel? Har jag sagt något konstigt? Har jag varit otrevlig? Har jag tagit för lite plats? Har jag tagit för mycket plats? Har jag varit för seg? Har jag gjort ett dåligt jobb? Har jag stört för mycket? Har jag varit för förvirrad? Pratar jag för mycket? Pratar jag för lite? Passar jag personligen inte in i produktionen?  HUR DUM I HUVUDET ÄR JAG?
     
    Baluba Event och Television, TV4, Sommarkrysset, Praktikant. Det var den praktiken jag ville berätta om i framtiden som min allra första riktiga produktion jag jobbat bakom. 
     
    Om mina TV Produktionsdrömmar slutar här? Just nu känns det så.
    Så jävla tungt. Så jävla tomt. Så jävla hopplöst.
     

    Är det fel på mig?

    FÖR JAG SKALL JOBBA MED TV.

    ...Eller ja, praktisera iallafall. För någon dag sedan fick jag första team-mailet som inleddes med
    "HEJ VÄRLDENS BÄSTA TEAM.." För den delen så är det första gången jag är med i ett riktigt produktionsteam, från start till slut.  VIsst, jag har bara träffat en ur teamet förut samt pratat med projektledaren över telefon, och hon är världens gooaste! Är så himla taggad och ni får stå ut med att bloggen i princip enbart kommer handla om detta. Haha. Men vi får se hur mycket backstage/produktionssnack jag kommer kunna blogga om :)
     
    Skall någon av er och kolla på Sommarkrysset i Sommar?

    #dinröst

    SvT in my heart. Jag hängde som praktikant i 3 dagar. Både på studiogolvet och i kontrollrummet och träffade världens skönaste och grymmaste människor. Trivdes som fisken i vattnet samtidigt som all politik har gjort mig ... hjärndöd... Haha!
     
    Eftersom jag praktiserade på Toppkandidaterna och Slutdebatten så kan jag tyvärr inte komentera valresultaten, trots att det kliar i fingrarna... Public Service ni vet. Jag vågar inte häva ur mig någon djupare information om praktiktiden av flera anledningar. Men en rolig grej var att under slutdebatten så fick jag sitta och bevaka twitterflödet åt en högre uppsatt person och kunde även påverka lite i sändningen. :)
     
    Var det någon som kikade på slutdebatten eller toppkandidaterna?
     
     
     
     
     
     

    " VI såg inte kungen!?!?"

    Alla har vi unika livsberättelser eller har upplevt unika saker i livet, jag tvivlar på att det finns människor som inte gjort/upplevt något unikare i livet.  Det kan också vara människor som lever med ett dolt förflutet eller något dolt i kroppen. Ibland slår mig tanken - vad har mina bekanta, vänner osv gjort/har/upplever medmera i sitt liv?
     
    Jag känner eller har träffat många människor med dolda saker i kroppen, unika livsupplevelser, dolt förflutna eller de som gjort något mer eller mindre häftigt i livet. Dolda livsberättelser med andra ord. Tragiska som häftiga.
     
    Jag har exempelvis en vän som har spelat på Prinsessans Madeleine och Chris O'neills bröllop.
    Dock så var den roligaste komentaren från henne efter "Vi var jättenära kungen, men vi såg han inte!?!?"
     
    Har du en vän som upplevt något större i sitt liv?
     
     
     

    Frågestund

    Jag har inte riktigt tid för att blogga just nu. Men medans jag är borta i helgen så kör jag på frågestund.
     
    SÅ, kör på. Ställ frågor om det ni undrar över så svarar jag senare.
     
     

    On office

    Jag frilansar som lokal-reporter och fotograf inom en tidning på Mittmedia Förvaltnings AB. Ett tips för er som brukar ha svårt att koncentrera er när ni ex. skriver uppsatser eller för er som frilansar - Sätt er och skriv på redaktionen, ett café eller på någon plats förutom hemma!

    Jag är en sån person som alltid kommer på 53 andra saker att göra när jag är hemma, sätter man sig och pluggar/jobbar/skriver någonstans än där man bor så har man liksom inget annat val än att göra det man ska.
     
    För någon dag sedan så passade jag på att åka ner till redaktionen och sätta mig och skriva, samt passa på att göra några enkäter. 
     
    Någon mer än jag som har svårt att koncentrera mig när man sitter hemma?
     

    #2 Lära mig minst 5 dialekter flytande

    Jag vet inte. Men jag har alltid haft någon dille på dialekter! Trots att jag tycker min egna dialekt är..ful?
    Innan jag dör så ska jag förhoppningsvis försöka lära mig minst 5 olika dialekter flytande, alltså man ska inte höra att jag imiterar. Jag brukar faktiskt prata göteborgska när jag ska prata tydligt, varför vet jag inte. Haha.
    Kan du imitera någon dialekt så det låter verkligt? 

    De dialekter jag skulle vilja lära mig bättre är göteborgska, värmländska, skånska, dalmål och småländska!
     
    Exempel så skulle jag vilja lära mig den skånskan som Keijo på bilden (han spelar bland annat Glada Laxen/Tomtenissen i Mysteriet på Greveholm) pratar.
    (Det första, saker jag vill göra innan jag dör inlägget finner du HÄR)

    Du är för stor, du måste äta mindre - Sa skolsköterskan till 6-7 åriga jag.

    När jag var 6-7 år så gjorde jag min hälsokontroll hos skolsköterskan. Jag fick höra att jag var för stor/tjock och måste äta mindre. Jag förstår att hon inte ville att jag skulle bli överviktig. Jag förstår det.  Men det jag inte förstår, det är att hon uppmanar B A R N om deras vikt, hur mycket de bör väga, att det är dags att börja äta mindre och "försöka ta fler promenader". Det är som att hon uppmande mig att banta.
     
    Jag var en totalt oförståndig och övernyfiken människa när jag var 6-7 år som ville upptäcka resten av livet. Istället fick jag börja upptäckandet med att banta aka äta mindre och ta fler promenader som hon så fint uppmanade mig till att göra. 
     
    Detta gnager fortfarande i huvudet. Jag fick kroppsidealsfrågan inmatat i skallen alldeles för tidigt. När man är 6-7 år borde man inte behöva oroa sig över vikt och se ut som en barbiedocka. När man är 6-7 år så ska man vara barn.Jag tror att ju tidigare man blir inmatad med kroppsideal, ju lättare har man att utveckla ätstörning. 
     
    Jag har aldrig varit särskilt utséendefixerad, men viktfixeringen från när jag var liten sitter fortfarande kvar i huvudet, trots att jag inte var jättejättestor när jag var mindre, så kände jag ändå det som någonslags skam. Jag skämdes och gjorde som skolsköterskan sa, jag hade ju inget val. "Jag var ju tvungen att vara smal för att passa in i kroppsidealet".
     
    Idag ligger mitt BMI på undervikt.
     
    (En otroligt pinsam och gammal bild på mig som jag förmodligen kommer ångra..)
     

    #1 Jobba på SvT

    Jag tänkte försöka påbörja en "Saker jag vill göra innan jag dör lista", istället för att kasta ut en lista med 100 saker som ingen orkar läsa igenom - så tänkte jag försöka lägga upp en grej varje dag.

    Här är första: #1 Jobba på SvT.
    Jag har tidigare bara gjort en kortare praktik på Sveriges Television. Det är nog en av de roligaste arbetsplatserna jag har varit på! Att få jobb på SvT är nog en av de högsta drömmarna jag har rent yrkesmässigt.


     
     

    Archive

    Jag tänkte bjussa på några bilder ur arkivet då och då. 
    Här kommer några bilder, vilken är din favorit?
     
     
     
     
     
     

    Det svåraste med att starta en blogg

    Jag har haft galet många bloggar. Med både pinsamt innehåll och pinsamt namn.
    En av de svåraste sakerna jag tycker med att starta blogg är att komma på ett bra bloggnamn!
    Jag minns själv inte hur jag kom på mitt bloggnamn, jag ville ha något hyfsat kort och enkelt.

    Jag tänkte iallafall ge några tips på vad man INTE bör ha i sitt bloggnamn:
     
    1. Något i stil med "www.ooooooolivias.blogg.se" - Alltså, ingen kommer komma ihåg hur många oooo du har i ditt bloggnamn. 
    2. Något som härmar någon annans, exempelvis så ser det bara fult ut om du väljer ett bloggnamn som liknar någon större bloggares, ex: blondinbellas, kensa, f0ki. 
    3. Inget långt namn, det blir svårt att komma ihåg. Exempelvis: jagalskarmakaronerochchoklad.blogg.se
     
    Det man bör ha i ett bloggnamn enligt mig är: något kort som är lätt att komma ihåg. Då det faktiskt har hänt att jag har glömt bort mitt egna bloggnamn..
     
    Hur kom du på ditt bloggnamn?

     
     

    Det här med påskägg

    Glad påsk! Idag är dagen då alla barn tror på påskharen. Idag finns det människor som inte får ett påskägg.
     
    Jag har tänkt på det, när det är jul så får vi julklappar, när det är påsk får vi påskägg, när vi fyller år får vi presenter och så vidare. Men detta är inte läget för alla, alla blir inte uppvaktade på de sätt som vi är vana vid. Det är något man oftast glömmer bort när man är den personen som alltid får sakerna enligt traditionerna. 

    Särskilt idag när det är påskafton, då är vi vana vid att alla får ett påskägg, oftast fyllt med godis och ibland någon sak. Men ändå finns det folk som klagar på att de inte fick det eller det, sånna saker gör mig förbannad. När det är jul så ser jag alltid en eller annan som klagar på att de inte fick den superdyra datorn för 8000 (trots att de fick en billigare variant för 4000), att de inte fick något roligare i påskägget än bara godis, att de inte fick presenten de ville ha.  
     
    Det gör mig otroligt förbannad, sluta klaga på vad du fick eller inte fick, var tacksam för att du ens fick något!
    Det finns de som inte får något alls. Kanske för att dennes föräldrar kämpar ihop pengar för att de överhuvudtaget ska få mat på bordet. 
     
    Så ni som klagar på vad ni får eller inte fick, tänk på att det finns människor som inte ens får något.