OLIVIA

Frilansande reporter & fotograf, just nu för Mittmedia. Pratar för mycket om allt och inget. Gillar choklad och avskyr åldersdiskriminering. Praktiserar på Sommarkrysset/TV4/Baluba i Sommar. Bloggen och åsikterna är mina och ingen annans.
Mitt CV hittar du HÄR
Bloggen är under konstruktion.

WORKOLIVIA@HOTMAIL.COM
  • Bloglovin


  • Är det fel på mig?

    Jag var en i Sommarkrysset produktionen.
    ____________________________________________________________________________________________
    Jag var så jävla lycklig att jag kände att jag äntligen var på banan. I den bransch jag ville vara i. Jag började praktiken i Torsdags och på lördagen var det pass på för sändning. Jag fick somsagt en mjukstart med enklare och typiska praktikantuppgifter, sånt jag hade räknat med. Fast det roligaste var ändå att ha marathonlopp i publikhavet, glad som en lärka sprang jag runt och delade ut kryssplaner och pennor, svarade på folks frågor, visade gäster sina platser och önskade allt och alla en skitbra kväll. Hann inte ens käka middag så en av fotograferna matade mig med strips medans jag jobbade, appråpå folket. Jag har träffat otroligt många nya människor. Till största delen människor jag inte känner, men som jag tror jag skulle kunna öppna mig som person inför. 
     
    Det har varit en väldig variation på folk. Både publik, vakter och produktionsfolk stannade mig för att berömma mig, high fivea eller berömma mig för att jag var så jäkla glad mot allt och alla, oavsett bemötandet tillbaka. Det var inte många, men några stycken. Det spelar ingen roll för mig hur många som gjorde det egentligen, men jag blev så jäkla lycklig inombords. Jag är inte så van med att folk visar sån uppskattning. Då jag egentligen inte trodde att någon skulle märka av mig överhuvudtaget. 
     
    När jag fick veta att det var på Sommarkrysset jag skulle spendera mina lördagar på så vart jag så jäkla lycklig. Jag kunde sluta oroa mig över att inte vara praktiklös över Sommaren. Jag kunde slippa vara orolig över att inte få göra det jag älskar på Sommaren, medieproduktion. Jag kunde släppa ångesten över att tvingas planera jävligt roliga saker varje helg som man måste göra. - Jag fick något att se framemot varje helg.
     
    Nu är oron, paniken, rastlösheten och ångesten tillbaka. Idag fick jag ett samtal om att jag inte behövs längre. 
     
    Det känns så jävla hårt.  Jag är helt tom i kroppen. Tankarna snurrar ungefär lika fort som en virvelvind. Jag känner mig som ett nervvrak. 
     
    Dessa tankar yrar omkring i hjärnan, Är det jag som har gjort något fel? Har jag sagt något konstigt? Har jag varit otrevlig? Har jag tagit för lite plats? Har jag tagit för mycket plats? Har jag varit för seg? Har jag gjort ett dåligt jobb? Har jag stört för mycket? Har jag varit för förvirrad? Pratar jag för mycket? Pratar jag för lite? Passar jag personligen inte in i produktionen?  HUR DUM I HUVUDET ÄR JAG?
     
    Baluba Event och Television, TV4, Sommarkrysset, Praktikant. Det var den praktiken jag ville berätta om i framtiden som min allra första riktiga produktion jag jobbat bakom. 
     
    Om mina TV Produktionsdrömmar slutar här? Just nu känns det så.
    Så jävla tungt. Så jävla tomt. Så jävla hopplöst.
     

    Är det fel på mig?

    FÖR JAG SKALL JOBBA MED TV.

    ...Eller ja, praktisera iallafall. För någon dag sedan fick jag första team-mailet som inleddes med
    "HEJ VÄRLDENS BÄSTA TEAM.." För den delen så är det första gången jag är med i ett riktigt produktionsteam, från start till slut.  VIsst, jag har bara träffat en ur teamet förut samt pratat med projektledaren över telefon, och hon är världens gooaste! Är så himla taggad och ni får stå ut med att bloggen i princip enbart kommer handla om detta. Haha. Men vi får se hur mycket backstage/produktionssnack jag kommer kunna blogga om :)
     
    Skall någon av er och kolla på Sommarkrysset i Sommar?

    #dinröst

    SvT in my heart. Jag hängde som praktikant i 3 dagar. Både på studiogolvet och i kontrollrummet och träffade världens skönaste och grymmaste människor. Trivdes som fisken i vattnet samtidigt som all politik har gjort mig ... hjärndöd... Haha!
     
    Eftersom jag praktiserade på Toppkandidaterna och Slutdebatten så kan jag tyvärr inte komentera valresultaten, trots att det kliar i fingrarna... Public Service ni vet. Jag vågar inte häva ur mig någon djupare information om praktiktiden av flera anledningar. Men en rolig grej var att under slutdebatten så fick jag sitta och bevaka twitterflödet åt en högre uppsatt person och kunde även påverka lite i sändningen. :)
     
    Var det någon som kikade på slutdebatten eller toppkandidaterna?
     
     
     
     
     
     

    " VI såg inte kungen!?!?"

    Alla har vi unika livsberättelser eller har upplevt unika saker i livet, jag tvivlar på att det finns människor som inte gjort/upplevt något unikare i livet.  Det kan också vara människor som lever med ett dolt förflutet eller något dolt i kroppen. Ibland slår mig tanken - vad har mina bekanta, vänner osv gjort/har/upplever medmera i sitt liv?
     
    Jag känner eller har träffat många människor med dolda saker i kroppen, unika livsupplevelser, dolt förflutna eller de som gjort något mer eller mindre häftigt i livet. Dolda livsberättelser med andra ord. Tragiska som häftiga.
     
    Jag har exempelvis en vän som har spelat på Prinsessans Madeleine och Chris O'neills bröllop.
    Dock så var den roligaste komentaren från henne efter "Vi var jättenära kungen, men vi såg han inte!?!?"
     
    Har du en vän som upplevt något större i sitt liv?
     
     
     

    Frågestund

    Jag har inte riktigt tid för att blogga just nu. Men medans jag är borta i helgen så kör jag på frågestund.
     
    SÅ, kör på. Ställ frågor om det ni undrar över så svarar jag senare.
     
     

    On office

    Jag frilansar som lokal-reporter och fotograf inom en tidning på Mittmedia Förvaltnings AB. Ett tips för er som brukar ha svårt att koncentrera er när ni ex. skriver uppsatser eller för er som frilansar - Sätt er och skriv på redaktionen, ett café eller på någon plats förutom hemma!

    Jag är en sån person som alltid kommer på 53 andra saker att göra när jag är hemma, sätter man sig och pluggar/jobbar/skriver någonstans än där man bor så har man liksom inget annat val än att göra det man ska.
     
    För någon dag sedan så passade jag på att åka ner till redaktionen och sätta mig och skriva, samt passa på att göra några enkäter. 
     
    Någon mer än jag som har svårt att koncentrera mig när man sitter hemma?
     

    #2 Lära mig minst 5 dialekter flytande

    Jag vet inte. Men jag har alltid haft någon dille på dialekter! Trots att jag tycker min egna dialekt är..ful?
    Innan jag dör så ska jag förhoppningsvis försöka lära mig minst 5 olika dialekter flytande, alltså man ska inte höra att jag imiterar. Jag brukar faktiskt prata göteborgska när jag ska prata tydligt, varför vet jag inte. Haha.
    Kan du imitera någon dialekt så det låter verkligt? 

    De dialekter jag skulle vilja lära mig bättre är göteborgska, värmländska, skånska, dalmål och småländska!
     
    Exempel så skulle jag vilja lära mig den skånskan som Keijo på bilden (han spelar bland annat Glada Laxen/Tomtenissen i Mysteriet på Greveholm) pratar.
    (Det första, saker jag vill göra innan jag dör inlägget finner du HÄR)

    Du är för stor, du måste äta mindre - Sa skolsköterskan till 6-7 åriga jag.

    När jag var 6-7 år så gjorde jag min hälsokontroll hos skolsköterskan. Jag fick höra att jag var för stor/tjock och måste äta mindre. Jag förstår att hon inte ville att jag skulle bli överviktig. Jag förstår det.  Men det jag inte förstår, det är att hon uppmanar B A R N om deras vikt, hur mycket de bör väga, att det är dags att börja äta mindre och "försöka ta fler promenader". Det är som att hon uppmande mig att banta.
     
    Jag var en totalt oförståndig och övernyfiken människa när jag var 6-7 år som ville upptäcka resten av livet. Istället fick jag börja upptäckandet med att banta aka äta mindre och ta fler promenader som hon så fint uppmanade mig till att göra. 
     
    Detta gnager fortfarande i huvudet. Jag fick kroppsidealsfrågan inmatat i skallen alldeles för tidigt. När man är 6-7 år borde man inte behöva oroa sig över vikt och se ut som en barbiedocka. När man är 6-7 år så ska man vara barn.Jag tror att ju tidigare man blir inmatad med kroppsideal, ju lättare har man att utveckla ätstörning. 
     
    Jag har aldrig varit särskilt utséendefixerad, men viktfixeringen från när jag var liten sitter fortfarande kvar i huvudet, trots att jag inte var jättejättestor när jag var mindre, så kände jag ändå det som någonslags skam. Jag skämdes och gjorde som skolsköterskan sa, jag hade ju inget val. "Jag var ju tvungen att vara smal för att passa in i kroppsidealet".
     
    Idag ligger mitt BMI på undervikt.
     
    (En otroligt pinsam och gammal bild på mig som jag förmodligen kommer ångra..)
     

    #1 Jobba på SvT

    Jag tänkte försöka påbörja en "Saker jag vill göra innan jag dör lista", istället för att kasta ut en lista med 100 saker som ingen orkar läsa igenom - så tänkte jag försöka lägga upp en grej varje dag.

    Här är första: #1 Jobba på SvT.
    Jag har tidigare bara gjort en kortare praktik på Sveriges Television. Det är nog en av de roligaste arbetsplatserna jag har varit på! Att få jobb på SvT är nog en av de högsta drömmarna jag har rent yrkesmässigt.


     
     

    Archive

    Jag tänkte bjussa på några bilder ur arkivet då och då. 
    Här kommer några bilder, vilken är din favorit?
     
     
     
     
     
     

    Det svåraste med att starta en blogg

    Jag har haft galet många bloggar. Med både pinsamt innehåll och pinsamt namn.
    En av de svåraste sakerna jag tycker med att starta blogg är att komma på ett bra bloggnamn!
    Jag minns själv inte hur jag kom på mitt bloggnamn, jag ville ha något hyfsat kort och enkelt.

    Jag tänkte iallafall ge några tips på vad man INTE bör ha i sitt bloggnamn:
     
    1. Något i stil med "www.ooooooolivias.blogg.se" - Alltså, ingen kommer komma ihåg hur många oooo du har i ditt bloggnamn. 
    2. Något som härmar någon annans, exempelvis så ser det bara fult ut om du väljer ett bloggnamn som liknar någon större bloggares, ex: blondinbellas, kensa, f0ki. 
    3. Inget långt namn, det blir svårt att komma ihåg. Exempelvis: jagalskarmakaronerochchoklad.blogg.se
     
    Det man bör ha i ett bloggnamn enligt mig är: något kort som är lätt att komma ihåg. Då det faktiskt har hänt att jag har glömt bort mitt egna bloggnamn..
     
    Hur kom du på ditt bloggnamn?

     
     

    Det här med påskägg

    Glad påsk! Idag är dagen då alla barn tror på påskharen. Idag finns det människor som inte får ett påskägg.
     
    Jag har tänkt på det, när det är jul så får vi julklappar, när det är påsk får vi påskägg, när vi fyller år får vi presenter och så vidare. Men detta är inte läget för alla, alla blir inte uppvaktade på de sätt som vi är vana vid. Det är något man oftast glömmer bort när man är den personen som alltid får sakerna enligt traditionerna. 

    Särskilt idag när det är påskafton, då är vi vana vid att alla får ett påskägg, oftast fyllt med godis och ibland någon sak. Men ändå finns det folk som klagar på att de inte fick det eller det, sånna saker gör mig förbannad. När det är jul så ser jag alltid en eller annan som klagar på att de inte fick den superdyra datorn för 8000 (trots att de fick en billigare variant för 4000), att de inte fick något roligare i påskägget än bara godis, att de inte fick presenten de ville ha.  
     
    Det gör mig otroligt förbannad, sluta klaga på vad du fick eller inte fick, var tacksam för att du ens fick något!
    Det finns de som inte får något alls. Kanske för att dennes föräldrar kämpar ihop pengar för att de överhuvudtaget ska få mat på bordet. 
     
    Så ni som klagar på vad ni får eller inte fick, tänk på att det finns människor som inte ens får något. 
     
     
     

    Felix Recenserar

    En skåning + humor + en kass film = SÅ KUL?? 
    Ja, hans recensioner är långa, MEN SÅ JÄKLA ROLIGA??
    Min bästa vän och jag brukar kolla på detta när vi...inte har något liv (det vill säga jämt??): 
     

    Auschwitz

    I December förra året var jag i Polen och först idag börjar jag föra över bilderna..
    Jag tänkte berätta mer om resan och visa fler bilder senare.
     
    Har du varit i Polen?
     
     
     
     
     

    Ur kamerarullen

    Bildtext: Uppsmilade och fortfarande pigga människor på midsommardagen 2013. Anteckna detta någon?


    ... Jag är somsagt fortfarande en värdelös bloggerska. Men bloggidéer håller jag fortfarande på att luska fram. 

    Ni får hålla ut än så länge och jag är fortfarande öppen för era åsikter pm vad ni vill se här i bloggen. 

    Men medans bloggen fortfarande ekar tom av roliga inlägg så kan jag lika gärna fylla ut med kassa bilder tagna direkt ur kamerarullen på mobilen!! Snällt va?

    Kroppen skriker socker!

    ALLA TRÄNAR UTOM JAG!! Haha det känns så, även med tanke på hur många träningsbloggar det finns i cyberspace! Galet många. Men appråpå hälsa, en sak som ställer till det för många är sötsug. Den som aldrig har varit sötsugen i sitt liv...borde ha tappat sina smaklökar eller något? 
    Jag tänkte i vilket fall kasta ur mig ett tips på hur man kan bota en liten del av sötsuget, drick ett glas vatten! Mvh hon som äter för mycket socker och borde klassas som soffpotatis.
     
     

    Att läsa igenom gamla bloggar..

    ...Kan vi inte bara komma överrens om att jag har utvecklas som bloggare och hur pinsamt det är att läsa igenom gamla bloggar? Jag sitter och snor bloggmaterial och ämnen till denna blogg från mina gamla bloggar och inser först nu att det inte finns så mycket att sno... 
     
    Men medans jag försöker hitta nya bloggämnen, vad vill DU läsa om?
     
    Iallafall, varsågoda -  2 (pinsamma) gamla inlägg från en av mina första bloggar ... 
     
     

    Vad skall en bra blogg innehålla?

    Enligt mig så ska en bra blogg innehålla varierade ämnen. (Oj, för det är ju jag proffs på.. haha skoja).
    Den får gärna ha lite humor och lagom mycket bilder. Det jag stör mig på hos vissa bloggar är när texten antingen har något jobbigt typsnitt (läs: skrivstil) eller har jobbiga färger, snälla ni som har vit bakgrund och gul text, B Y T.
     
    Och för den delen, ingen bryr sig om ditt inlägg innehåller typ detta:
     
    "Hej idag har jag inte gjort något xd. 
    Hej då" 
     
    Ingen bryr sig, okej? (Detdär var halva min dag!?)
     
     
     
    Vad tycker du en blogg bör innehålla?

    HEJ

    HEJ! Jag hade en to-do lista för dagen. Det enda jag hållt: BÖRJA BLOGGA IGEN!
    *Ingen jublar*
     
    NÄÄ SKOJA, är det ens någon som läser detta? Komentera gärna med ett livstecken eller något.
     
     

    En nöt kan döda ett liv

    Jag har länge varit skeptisk till att äta nötter offentligt. Eller något som innehåller nötter.
    Luftburen nötallergi syns inte utanpå på en människa. Det jag vet är att inuti en människa så finns en oro, ett ständligt sökande efter en näve som prasslar i godispåsar eller öppnar dendär skitnyttiga dietbaren full av livshotande näring. 

    DU kanske inte är hen som kan dö av en enda liten nöt. Men det kan finnas MÄNNISKOR omkring dig som närsomhelst kan bli dödsförklarade med allergiskt anfall. 
     
    Jag kan ta ett exempel, när jag satt på bussen en dag så ser jag 2 damer, modell äldre som öppnar varsin snickers. Utan att se sig omkring eller tänka efter. Jag minns inte hur full bussen var, men det var inte bara jag som satt i bussen, den dagen. Då började tankarna snurra, tänk om det sitter någon stackars nötallergiker här, med flera kilometer hem. Ska hen tvingas kliva av och gå de långa kilometrarna pga att folk inte kan ta hänsyn till att de kan finnas de som är luftburen? Och för den delen, om de 2 damerna hoppar av bussen och har fått njutit av sin snickers den 30 minutersresa, då ligger fortfarande nötlukten kvar i bussen. Hoppar en nötallergiker på nu, vad ligger inte i luften? Jo nötter. 
     
    Nu tänker ni säkert, "Men herregud, är man så allergisk så får man ta sig runt på något annat sätt!!". Yeah right, jag förstår. Men varför uppmanas man då till att ta bussen istället för bilen för att värna om miljön? 
    Nu syftar jag inte bara på att åka buss för nötallergiker, utan alla offentliga ställen.
    Biosalonger, caféer, sporthallar, simhallar, skolor, förskolor, bibliotek, nattklubbar och så vidare. 
     
    Nu kanske du tänker, men vaddå, varför skulle offentliga ställen sluta sälja nötter/nötgodis på ex. caféer, sporthallar, simhallar, nattklubbar och varför skulle jag inte få ta med det in på bion eller skolan? Så är det väl ingenstans? 

    Men tänk för att det är så. Min kommun har plockat bort allt sånt här. Varför? Jo för det finns luftburna allergiker.
     
    Jag själv kan tycka att nötallergiker ska väl ha samma rätt som alla andra, kunna vistas på offentliga ställen utan att vara rädd för att minsta lilla nöt ska infinna sig. För de ska väl inte behöva sitta insnöade i sitt boende varje dag och hoppas på att ingen av sina närstående tar med sig nåt med nötter i?
     
    Inte för att jag är nötallergiker. Men kan vi, vi människor inte ha lite respekt för vår omgivning?
    En dag kanske det är vi som är allergisk mot nötter. Jag tror inte vi dör av om det inte säljs nötkaka på cafét eller att vänta en halvtimme på att käka snickers på bussen. Görs något av detta kan du istället vara boven på morgondagens löpsedel som "Snickersen på bussen tog nötallergiska Mathilda, 5 års liv"

    Hej

     
    En dag kommer denna bloggen leva igen. Jag lovar. Föresten så har jag ett halvfult CV. Om någon ville glo.

    HEJ!

    Jag kan bara upplysa er om att detta är universums kassaste blogg.OM den suger? Javisst.
    Jag vet. Om jag har 77 obesvarade komentarer? Javisst. Om jag lever? Jag vet inte.
     
    Men hoppet finns att denna blogg lever inom kort. Kanske idag, kanske imorgon. 
     
    Föresten,JAG HAR SKRIVIT MITT FÖRSTA REPORTAGE!! 
     
    READ HERE
     
    Läs, vi hörs!
     
    // Bjussar på random bild från en redaktion. Ps igen, ni som har superroliga julkalendrar. Länka!
     

    JOBB OCH SÅ

    Jag skulle satsa på bloggen var det ja... Det har hänt hur mycket saker som helst den senaste tiden.
    Massvis faktiskt. Som en massa mys med vänner, plugg i massor, och ja, allt därimellan.
    Även en praktik på 3 dagar på Bollnäsnytt där jag hade världens bästa handledare. Och sedan fick jag även hoppa in som fotograf för säljredaktionens tävling som slutligen hamnar i dagstidningen. För den delen hamnade jag på världens skönaste redaktion. "Jobbar och sliter"
    OCH FÖR DEN ANDRA DELEN SÅ HAR JAG FÅTT JOBB PÅ BOLLNÄSNYTT OCH HAR NUMERA VÄRLDENS BÄSTA CHEF!!!! TJOHO

    Den elfte juni tvåtusentretton

    (Obs: bilderna är hämtad från en kraschad Iphonekamera, och dessa bilder är absolut inte CVmaterial någonstans) 
    _______________________________________________________________________________________________________
    Jag tänkte dela med mig av min sommar. Blir som en följetong. Inte för att någon bryr sig, men ändå!
    ____________________________________________________________________________________________________
    /Bild 1/ Sanna ville åka karusell. (HAHA ha en kul åktur typ)
    /Bild 2/ Dddddde vet du.
    /Bild 3/ Fast det var inte drag på DDDDDevetdu så vi knäppte fula fjortisbilder inne på partyt istället. (HAHA obs vi står ej för bilderna) och på hemvägen låg vi på bussgolvet och sjöng. Förlåt, eh typ hela bussen. 
     
    Nä. Hej då. Del 2 kommer ut någon annan gång. Typ imorgon. OBS: skit i den natttrötta ironin.
     
     

    "EN RIKTIG TOOMTENIISSE"

    Läs rubriken med Greveholmskånska, tack!!
     
    Som den Greveholmsnörd jag är så kommer jag förevigt starstrucka mig själv för detta. Jag är med i samma film som Keijo J Salmela aka Tomtenissen Glada Laxen från Mysteriet på Greveholm. Ni vet, världens bästa julkalender. Inombords ville jag bara skrika typ: AAAAAAAAAH EN TOMTEEENISSE. Dock gjorde jag ej det för att förhindra att orsaka någorlunda dålig stämning. Så jag ställde typ en miljard frågor om Greveholm istället!
     
    "Lillan, du mååeaste flytta på (r)ymdsateliteeöön" Och ja, hans skånska är ba lööv
     

    JAG LEVER

    Förlåt. Men jag är världsmästare i att ha oväntade bloggpauser pga lathet. 
    Men nu tänkte jag bjuda på diverse jättemånga tidsinställda inlägg och svara på cirkus 81 kommentarer.
    Men njut av några halvt oskarpa bilder så länge!

    Nutellafyllning

    När jag var i Spanien så kanske jag åt lite för många onyttiga Crepés. Men Crepés med nutella=äkta kärlek.
     

    Kärleken

     
       
    Förra året hade vi en "preewedding" fotografering. Sånt där som alla rikiga bröllopsfotografer burkar ha.
     
     
     
     

    Lycka i en burk

    Hej och välkommen till Sveriges mest (o) uppdaterade blogg.
    Jag tänkte bara säga att jag lever!?!? Det är nästan helt sinnesjukt att folk ändå besöker bloggen trots att jag icke har svarat på mina typ 70 kommentarer. SJUKT. Eller assjukt. Nä. Men vet ni, nu ska jag ta och skaffa ett liv. *gör några tidsinställda inlägg till bloggen*
     
    Okej, tänkte bara bjuda på en totalt meningslös bild??? Skoja *smygtitt* på kommande inlägg....
     
     

    Fuck cancer.

    "Så föll ett långsamt regn genom trädgården.

     Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst."

                                                       Kristian Gidlund
    Idag faller inte regnet. Idag faller en tår ner för mångas kinder. Idag faller en tår som kunde falla om 50år. Minst. 
    Idag kommer bloggen aldrig mer att uppdateras, i kroppen min. Däremot kan vi blicka tillbaka på inläggen, där han hjärtskärande fortfarande är omedveten om sin framtid, där han berättar om kanske sina sista år, kanske sina sista månader, kanske sina sista dagar, kanske sina sista sekunder i livet. Det är så jävla rörande. 
    Cancern segrade, det är så jävla orättvist. Vila i frid, Kristian Gidlund.

    29 år. Det kunde varit 50 år till. Det är så jävla orättvist.
     
    Fuck cancer.